Arbetsprincipen för undervattenskamerans fotokänsliga enhet CCD

Den laddningskopplade enhetsbildsensorn CCD, som är gjord av högkänsligt halvledarmaterial, kan omvandla ljus till elektrisk laddning och omvandla det till en digital signal genom ett analog-till-digital-omvandlarchip. Minnet eller det inbyggda hårddiskkortet lagras så att data enkelt kan överföras till datorn, och bilden kan modifieras efter behov och fantasi med hjälp av datorns bearbetningsmedel. En CCD består av många ljuskänsliga enheter, vanligtvis mätt i megapixlar.

När CCD-ytan är upplyst av ljus kommer varje ljuskänslig enhet att reflektera laddningen på komponenten, och signalerna som genereras av alla ljuskänsliga enheter läggs samman för att bilda en komplett bild.

Jämfört med traditionell film är CCD närmare hur det mänskliga ögat arbetar på synen. Men näthinnan i det mänskliga ögat består av stavceller som ansvarar för ljusintensitetsavkänning och konceller som ansvarar för färgavkänning, som arbetar tillsammans för att bilda visuell avkänning. Efter 35 års utveckling har den allmänna formen och driftsättet för CCD slutförts. Sammansättningen av CCD består huvudsakligen av ett mosaikliknande rutnät, en kondenserande lins och en matris av elektroniska kretsar i botten.

För närvarande finns det huvudsakligen två typer av CCD fotokänsliga element, nämligen linjär CCD och matris CCD. Linjära CCD:er, som används i högupplösta stillbildskameror, fångar bara en linje av bilden åt gången, på samma sätt som flatbäddsskannrar skannar fotografier. Denna typ av CCD är mycket exakt, långsam och kan inte användas för att fånga rörliga föremål eller för att använda blixt.